Jag är Malala och olika nivåer
Kategori: Allmänt
Bokpratet med femmorna idag gick jättebra. De var nyfikna och ville låna nästintill alla böcker jag pratade om. Men ingen valde boken om Malala? Det kan ha varit fel klass, eller fel årskull. Men jag har äldre kollegor som har läst den och en yngre kusin på tio år som läser den, så jag undrar om det istället är innehållet som inte lockar. Många ville låna den om Colin Fischer av Ashley Miller, om killen med Aspberger som ser saker ingen annan gör, och tänker lite annorlunda. En annan populär titel var även Tystnadens hus av Magnus Nordin, en riktig skräckis.
Lite senare på dagen, nästan alldeles nyss, kom en årskurs tvåa på besök. Jag har träffat många av dem tidigare. Det är jättestor nivåskillnad på tvåorna. Vissa tvåor kan utan problem läsa Glasbarnen av Kristina Ohlsson, medan andra fortfarande kämpar med lättlästa böcker. Idag hade de inte tillåtelse att låna någon av Amulettböckerna, eftersom deras lärare sagt till dem att de inte ska läsa serier. Men Amulettböckerna är riktigt bra lästräning. Eftersom det är pratbubblor är inte meningarna så långa, och det finns svårare ord som ger en utmaning som till exempel "kommendör". Vad är det liksom, jo en som har befälet över en armé. Samtidigt samarbetar de vackra bilderna med texten och ger ytterligare en förklaring till textens innehåll. Det farliga med Amulettböckerna är att de är så superspännande att man inte vill prova på att läsa kapitelböcker. Och det är kanske däri faran ligger, den som läraren ser. Istället för att förbjuda något som är roligt kan man ju säga att man även ska låna en bok med mer text i. Annars kan ju läslusten försvinna.
Nyaste Amulett kom förresten igår (den som eleverna frågat efter i typ fyra månader). Jag hoppas att de får läsa den. Jag gjorde det till frukosten igår, och nu väntar jag på del åtta.
