Biblioteket som en trygg plats
Kategori: Allmänt
Att som låntagare få hjälp i biblioteket är både a och o vad gäller själva känslan av besöket. Det är viktigt för mig att eleverna känner sig trygga i biblioteket. Vid mötet med eleverna vill jag bilda varaktiga relationer. Jag vill vara en vuxen som inte behöver en producerad produkt av kunskap, men frågar såklart alltid om vad boken de lånat handlat om för att checka läsförståelse etc. Om en elev lånar alltför svåra böcker hela tiden så tappar den ofta läsintresset, eftersom litteraturen då verkar svår och otillgänglig. Det är bra att ha koll på vad de läser och hur de är som personer för att hitta litteratur som passar just dem.
Vissa som kommer vill bara prata, om något som hänt eller om en film de sett. Det mötet är minst lika viktigt som mötet med de lässugna. Andra vill bara sitta ner och läsa i lugn och ro.
En del dagar kan det vara många på besök och många som vill ha hjälp samtidigt. Då är lugn, bra minne och en riktigt bra simultanförmåga bra att ha. För vad lånade egentligen elev A förra veckan, och vilken bok läste elev H (då elev B nu vill ha den)? Vad frågade elev C om för en stund sen, innan elev D och E kom och bad om hjälp? Vad var det A ville nu igen? Jag vill gärna hinna med att ge alla tid, men ibland har eleverna inte så lång tid på sig att vara i biblioteket så då är det bra att kunna hantera vissa situationer snabbt, effektivt och förhoppningsvis pedagogiskt och engagerande. På något sätt försöker jag alltid återkoppla till valet av bok innan de går eller när vi ses nästa gång för att visa att jag kommer ihåg dem och ser dem.
Ibland kan det vara svårt att fråga efter vissa böcker, särskilt om det är andra barn i biblioteket. Men det mod som två pojkar i lågstadiet visade nu på eftermiddagen är ändå på något sätt ett betyg för vilken slags relation man skapat med dem. Två kompisar kom fnittrande fram och bad om en bok som heter "Kukbruk". Boken skyltades för någon vecka sedan och denna vecka hade jag ställt den i hyllan igen, så de hittade den inte. Men de vågade att fråga efter den, och jag gjorde ingen stor grej av det så jag hoppas verkligen de fortsätter att våga fråga, ända upp till högstadieåldern. I skrivande stund har de två kompisarna hämtat fler fnittrande kompisar. Nu sitter de och läser högt för varandra och skrattar till när ord som könshår och sned penis dyker upp. Då och då frågar de yngre barnen varför jag har sådana böcker. Jag berättar då om den kommande sexualkunskapen och att jag ska kunna representera alla ämnen som diskuteras på skolan, och lite till. "Har du böcker om allt?!" Säger de då. Och jag svarar att jag inte har det, men att jag har böcker om det mesta. "Har du läst alla böcker?" är en vanlig följdfråga. Jag svarar då att jag inte har läst alla böcker, men väldigt många.
Samtalen med eleverna och de återkopplingar man gör med dem är verkligen superkul. Förhoppningsvis kanske biblioteket blir den plats på skolan dit eleverna kommer för att bara vara, utan krav. För mig är biblioteket redan en sådan plats och jag hoppas att jag förmedlar det till eleverna också.
